Tillbaka till verkligheten

Så är min semester slut. 8 veckors härlig ledighet är till ända. I morgon är det dags att masa sig iväg till jobbet igen och det är utan att jag fasar lite för det. Jag känner mig nämligen inte ett dugg piggare nu än för 8 veckor sen. Snarare så har jag fått tillbaka en del symptom den senaste tiden. Jag har svårt att somna, vaknar om nätterna, fryser och svettas om vartannat, tappar ord, upplever att jag har en stark puls (eller snarare att hjärtat slår hårt).

Jag har försökt att inte göra så mycket de dagar jag har varit hemma själv på semestern, men jag undrar om jag inte har varit tillräckligt slö trots allt. Jag har jobbat en del min min del av antologin som jag har jobbat med i drygt 10 månader och det har iofs krävt viss hjärnverksamhet. Jag har tagit en promenad med stavar varje dag, jag har försökt hålla det till 30 minuter för om jag har gått längre än 40-45 min så har jag kännt att det har dränerat mig på energi allt för mycket.

Det ska bli mycket spännande att se hur det går att vara på jobbet i sex timmar i morgon.

OS på högvarv

Jag har ju förmånen att ha semester nu under OS och har noterat en viss skillnad i de olika sändningarna. SVT kör lite snabba klipp, byter sport så fort det inte händer något på just den arenan (åtminstone på SVT 1, 24:an är lite mer statisk). Om jag slår om till Eurosport så får man faktiskt se det som händer mellan loppen. Som nu när det är kanot på Eurosport. Man får se det som händer mellan heaten också, när de paddlar runt lite och sen intar sina startpositioner. Först blev jag stressad och tyckte det var drygt att behöva sitta och vänta på starten, men sen insåg jag att det var ett sjukt beteende att tänka så. Så nu försöker jag istället att njuta av att man faktiskt får se förberedelserna och låta bli att zappa vidare till någon annan kanal.

Tröttsamt med schema

Det här med att göra upp planer för dagen är jag något av en specialist på, och jag har funderat lite på det. Det är inte att jag gör upp en plan som gör mig trött (möjligen att jag får lite stresspåslag om jag stoppar in lite för mycket grejer), utan det är det att jag sedan hela tiden reviderar den. Planen är ju tidsbestämd och om jag märker att en sak drar ut på tiden så måste jag planera om dagschemat. Och det kan jag gör i princip hur många gånger som helst. Stresspåslaget jag eventuellt får av att ha många saker inplanerade kan givetvis också göra mig trött, men det är lite olika angreppssätt på dessa två tröttheter. Om jag först får stresspåslag så kan jag t.ex. få stickningar i kinden och synrubbningar. De här symptomen kan pågå ett tag innan jag sen blir trött. Om jag blir trött av att uppdatera mitt schema så sitter tröttheten mera i hjärnan direkt, utan att jag får några andra symptom än att jag dräneras på energi.

Artros i käken

Om man är den typen som oroar sig för sjukdomar så ska man inte börja bläddra i böcker som handlar om just sjukdomar. I mitt fall började jag bläddra i en bok om reumatism hemma hos en vän. Jag hittade en sida där det fanns en illustration som visade i vilka leder man kan få artos (i jämförelse med vilka ställen man får artrit). Jag blev lite förvånad när jag såg att man kan få artos i käklederna. "Ja, man kan få artros i alla leder", får jag till svar när jag nämner detta faktum. Väl hemma igen googlar jag lite på artros i käken och hittar följande sida om det hela.
Den senaste tiden har jag märkt att det knastrar när jag äter viss mat. Att jag sedan flera år tillbaka använder bettskena gör att jag snabbt drar slutsatsen att jag ligger i riskzonen för artros i käken. Med tanke på att jag redan har fått det konstaterat att jag har artros under ena knäskålen känns det inte helt off att jag kan åka på artros på flera ställen. Jo, jag vet, det var inte i knäleden (om jag minns förklaringen rätt), men ändå. Ingen idé att gråta över spilld mjölk, istället tänkte jag försöka mig på en del övningar jag hittade för att försöka göra det bästa av situationen (om det nu är så att det är artros). I bästa fall så motverkar det att jag får artros, och har jag riktig tur kan jag bli av med den spänningen som jag har i käken och som är så nedrans svår att bli av med. De flesta andra muskler kan jag "kommendera" att slappna av, men käken är hittils svårast att slappna av i.

Att bry sig för mycket om andra

När jag läste den här artikeln kunde jag inte annat göra än att nicka igenkännande. Jag är specialist på att komma ihåg när andra fyller år. De senaste året har jag jobbat för att åtminsone låta bli att ha den informationen i huvudet. Just nu tränar jag på att "bara" ha det uppskrivet i kalendern. Nästa steg är att låta bli att påminna när folk har namnsdag (det är inte alla i min närhet som firar sånt).

Vad är att göra ingenting?

Vad är att göra ingenting? Är det att sitta på en stol och titta ut i tomma intet? Eller att ligga på sin säng och titta i taket? Eller är beror det på vad man vill uppnå med att göra ingenting? Om jag är alldeles trött i hela huvudet och inte kan följa en text i en bok, är att göra ingenting på en annan sak än om jag mår bra? Om jag har tänkt att göra ingenting en hel dag, är det då ok att sätta mig på altanen och sticka samtidigt som jag dricker en kopp kaffe? Spelar det någon roll för någon annan än mig själv vad jag i detta nu definierar vad det innebär att göra ingenting? Om jag är en person som ska lära mig att inte göra tusen saker på en gång, lära mig att sitta ner och inte göra någonting, behöver jag då gå till det extrema och verkligen bara sitta på min stol och titta rakt framför mig och bara bekämpa mina infall till att påbörja nya saker hela tiden.

Jag behöver nog jobba lite med att sluta hänga upp mig på hur jag ska definiera olika saker hela tiden. Jag behöver öva på att bara glida med i tillvaron. Njuta mer. Av livet.