Stressrelaterad utmattning

Jag vet inte vart jag är på väg, men jag är säker på att jag kommer dit först.

Meningen är ett citat ur en av alla dessa böcker jag har plöjt igenom de senaste året. Det var ungefär så jag kände mig innan jag blev sjukskriven i mars 2006.
Följande mening kanske beskriver hur jag känner mig idag:

Jag vet inte vart jag är på väg, men jag försöker ta mig dit lite långsammare.

Det är så himla lätt att falla in i gamla rutiner. Så fort jag får lite mer energi märker jag hur jag gör upp planer i "gammal stil", dvs så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt. Bara att göra upp dessa planer tar en massa energi, för det är mycket schemaläggning som sker i skallen. Som tur är börjar jag lära mig att avbryta innan jag börjar utföra alla dessa planer. Det är dock ett tag kvar innan jag slutar att göra upp alla planer. Men vem har bråttom?