Sticka på tåget

Jag håller på att försöka lära mig den nobla konsten att sticka. Innan mormor trillar av pinn (inte för att det ser ut att hända inom en överskådlig framtid) tänkte jag försöka suga upp så mycket kunskap av henne som möjligt. Just nu håller jag på med en klänning till guddottern. Som tur var så bestämde jag mig för att göra den i en storlek större än vad hon hade när jag började med den. På så vis har jag inte känt mig så stressad under tiden jag har hållit på med den, jag tror inte hon hinner växa ur den innan den blir klar.

Härom morgonen bestämde jag mig för att prova att sticka på tåget på väg till jobbet. Visst är det en liten varning i klassen "jag måste hålla på med något hela tiden" eller "det gäller att utnjyttja tiden till max", men jag tänkte försöka och se hur det går. Första gången var det en rejäl utmaning. Jag satte mig lite avskilt, där det finns plats för barnvagnar, för där är man inte lika synlig för hela tågvagnen. Jag ville undvika känslan av att alla tittade på mig och bedömde mitt arbete med stickningen. Eftersom jag överlevde det första försöket, utan att någon skrattade åt mig, så har jag gjort det flera gånger. Ofta är det så fullt på tåget att det känns bökigt att dra upp stickningen, men de två morgnar i veckan då jag är tidigt på jobbet så känns det lättare. Om jag övar på det så kanske jag kan ha med stickningen och sticka lite när jag känner att det funkar utan att känna press och besvikelse de morgnar det inte blev av. Klänningen är ju inte ett beställningsjobb utan helt och hållet ett initiativ från min sida, så det är bara jag själv som har krav på att det ska vara klart. Vilket iofs kan vara nog så svårt att stå emot.

Johannesört

I mitt motstånd mot att ta kontakt med sjukvården för de symptom jag just nu upplever (orkar inte riskera gå dit och bara få höra att "det är stressrelaterat, ta promenader och sluta stressa") så har jag köpt på mig Johannesört. Tillsammans med vitamintabletter (för att få mer B-vitamin och magnesium) så hoppas jag att jag snart ska må lite bättre. Förhoppningsvis kan johannesörten hjälpa mig att somna lite lättare på kvällarna, och funkar inte det så får jag prova annat. Hemma har vi tagit principbeslut på att gå och natta vid 21 på kvällen. Förhoppningsvis kommer jag då att kunna somna tidigare och om Johannesörten funkar så kanske min sömnkvalitet förbättras. Sömn har ju varit ett krav för att jag ska må bättre tidigare under min resa tillbaka, så det är väl inte helt galet att tro att sömn kan hjälpa till att få bort mina nuvarande symptom.

Kyla, immunförsvar och stress

Jag satte mig ner och letade lite info om det verkligen kan vara så att kylan på jobbet ger mig de symptom som jag upplever just nu, eller om det är jag själv som orsakar det (i form av t.ex. höga krav på mig själv).
Jag hittade den här sidan om immunförsvaret. Visst blir jag lite nyfiken på vilka experiment som det refereras till, men eftersom jag hellre tror på att kylan orsakar mina symptom så väljer jag att tro på påstådda experiment.
I korthet kan man säga att kylan gör att man får högre halt av adrenalin och noradrenalin medan man får en lägre halt av Kortisol i kroppen. Vad gör nu dessa hormoner i kroppen?

Adrenalin och noradrenalin - Produceras av binjuremärgen. Är stresshormon som produceras i kroppen vid kamp, försvar eller plötslig alarmberedskap, bryter ner glykogen och fett. Höjer blodsockret och blodfettsyror. Omfördelar blodet i kroppen så att musklerna får mer, medan magsäck, tarmar och hud får mindre. Blodtrycket höjs, hjärtat pumpar fortare, syreupptagningsförmågan stegras, vakenheten höjs, pupillen vidgas för att förstärka synförmågan.

Kortisol - Producerar av binjurebarken. Stresshormon. Höjer blodsockernivåerna, bryter ner muskelmassa, fett och glykogen (kolhydratdepåerna i lever och muskler). Höga halter av kortisol anses kunna försvaga immunförsvaret, hämmar uppbyggnaden av bindväv och göra matsmältningen mindre effektiv.Kortvarig kortisolutsöndring är fettförbrännande, långvarig utsöndring kan leda till motsatsen med bukfetma som följd. Sömnsvårigheter, depression och utbrändet är några symptom som kan kopplas till långvarig stress.

Om nu detta experiment har ägt rum med påvisat resultat att dessa stresshormon utsöndras är det inte så himla konstigt att jag mår lite som när jag var stressad. Lite svårare att göra något åt dock (eftersom jag tyvärr inte är expert på ventilation och således inte kan fixa värmen på jobbet).

(Källa om hormonerna: Hälsosidorna)

Nyfiken

Läste just på DN att Perski ska komma ut med en ny bok. Intressant att han den här gången har en kvinnlig medförfattare, undrar just vad en vetenskapsjournalist bidrar med i sammanhanget. Jag hoppas att hon (eller båda) kan ge tips och råd om hur man undviker de fällor man kan falla i som förälder som gör barn till stressade själar. Det kanske hamnar lite under rubriken om hur man ger ett barn bra självkänsla, men det är ju inte säkert att alla föräldrar gör den kopplingen. En liten handledning om vilka klassiska repliker som man ska försöka undvika att ge sina barn vore guld värd. För inte vill jag att min son ska behöva uppleva samma resa som jag har gjort, även om den har gjort mig starkare. Det är lättare att se vad som orsakade att jag drabbades, än att låta bli att upprepa samma misstag själv som förälder.

En idé kan ju iofs vara att jag själv sätter mig ner och radar upp en del uttryck och kommentarer som jag själv misstänker kan orsaka dålig självkänsla och ökad stress. Det är lättare att komma ihåg att undvika att säga/göra en sak om man har det på pränt tycker jag (ungefär som veckoschemat jag hade när jag gick i gruppterapin).

Kallt på rummet

Jaha, så var man tillbaka på jobbet igen då. Jag har nog fortfarande lite ont i kroppen (==ryggraden), men jag har lite svårt att avgöra om jag är sjuk lokalt i tiden eller om det är så att jag inte mår bättre än så här. Hur som helst så blir det ju inte bättre av att det är 17.7 grader på rummet när man kommer till jobbet. Visserligen var dörren in till mitt rum stängt och efter att den har fått stått öppen i ungefär en halvtimme så har värmen gått upp till hela 18.2 grader.

Rekommenderad värme på rummet är minst 20 grader enligt Arbetsmiljöverket. Jag vet att de har haft svårt att få ordning på ventilationen här, men vad fasen, nu har vi suttit i de här lokalerna i snart 1,5 år. Hur svårt kan det vara att trimma in ett system? Var det allra första installationen som gjordes av ventilationsföretaget, eller är det en hel vetenskap?

Jag känner mig sur, bitter, irriterad och kall, dagen kan bara bli bättre :).

Jobbigt att ta en sjukdag eller två

Jag vet inte om det är en reaktion på att jag har börjat jobba igen, eller om jag bara har blivit smittad av något som resten av familjen har men igår hade jag så ont i kroppen. Jag kände det redan när jag vaknade, men tänkte att det bara var en reaktion på att jag är lite tröttare än under semestern eftersom jag har börjat att jobba igen. När jag kom till jobbet var det ca 18,4 grader i mitt rum. Kombinerat med att jag hade ont i kroppet, och det faktum att jag fryser lätt även i vanliga fall så blev det olidligt till slut. Jag satt med en stickad kofta, fleecekofta, ullkofta, fleecefilt om benen och elektrisk fotvärmare på. Ändå satt jag och frös. Efter att ha pratat med min man så insåg jag att jag nog inte var helt kry och åkte hem.

Det är lite fashinerande att jag fortfarande måste ha tillstånd av någon annan innan jag vågar erkänna att jag är sjuk och stanna hemma från jobbet. Den duktiga flickan i mig är nog inte så vilande som man skulle kunna hoppas.

En vecka på jobbet

Jösses vilken vecka det har varit. Jag har varit totalt slut om kvällarna och bara legat i soffan efter middagen. Det har verkligen varit en omställning i att vara på jobbet igen. Ännu sitter jag i ett eget rum, men tydligen så ska mitt team få ett eget rum och då är det dags att överge mitt lilla krypin och komma ut lite mer i verkligehet igen. Jag gissar att det blir en omställning som också kommer att dränera mig på energi. Sitta i samma rum med folk som pratar, folk som går omkring i rummet och så vidare. Men vi får se när det blir, just nu är det inga skrivbord i det nya rummet, så jag behöver inte oroa mig för det än :).

I dag gick jag och fick massage en timme, det var såååå skönt. Det var som att starta om hårddisken lite, kände mig som en helt ny människa efter det. Så förhoppningsvis har jag lite mer ork ikväll.