Mitt eget nu

Jag har trott (eller inbillat mig) att det bara är på jobbet som mina tankar drar i gång på maxfart och gör mig alldeles trött. I lörsdags morse noterade jag att det även sker hemma. När jag sitter där och läser morgontidningen i, vad jag tycker är lugn och ro, så inser jag att jag börjar bli så där trött i huvudet som jag blir när jag suttit framför datorn på jobbet ett tag. Vad är det då som händer? Jo, samtidigt som jag sitter och försöker sätta mig in i allt elände i världen så sitter jag och planerar vad det är för grejer som jag "måste" hinna med under dagen. Att sitta och fundera på två saker på en gång är väldigt tröttsamt. Jag är fortfarande rätt dålig på att inse att det är just det jag gör. Lösningen på det hela är kanske att skriva ner de tankar som snurrar i mitt huvud. Då behöver jag åtminstone inte lägga ner energi på att oroa mig för att det är något jag glömmer bort. Sen behöver ju inte allt ske på två sekunder (även om min sjuka hjärna förstås är tidsoptimist och tycker att det är väl inga problem). Just nu när jag sitter och skriver det här så känner jag hur min hjärna har gått på högvarv ett tag och jag känner en begynnande trötthet. Jag är för dålig på att vara i nuet. Jag behöver öva mer på att skärma av omvärlden och vara i mitt eget nu. Jag behöver priroritera upp vad som är bra för mig, och inte vad som jag tror att andra tycker att jag behöver göra. Kanske sätta mig i solen och fundera på vad som är viktigt för mig, vad gör mig glad, vad tycker jag är roligt att göra, vad är det som jag verkligen "måste" göra.