Uppgifter under arbetsträning

I tisdags hade jag uppföljningsmöte för min arbetsträning. Det känns lite jobbigt att sitta i en liten grupp människor, där man själv är den enda som är sjuk, och prata om hur man mår, vilka symptom man har, hur arbetsträningen har gått och så vidare. Det var betydligt lättare att prata i gruppen på Stressmottagningen. Där satt man bland människor som visste mer om vad man går igenom, det var mer av ett givande och tagande i den gruppen. Jag antar att det bara är att bita ihop och se det som en träning som leder till att jag blir en starkare människa. Under uppföljningsmötet säger min chef att han märker att jag presterar mer nu än i höstas (per tidsenhet). Skillnaden i mina arbetsuppgifter är att i höstas skrev jag dokument i word, nu under arbetsträningen har jag skrivit ett dokument i power point. Jag tror att formatet power point är mer lämpligt att börja med (om man nu har förmånen att välja). Det är lättare att begränsa sig, man behöver inte jobba med att få en lång text flytande och lättläst. Om man känner sig lite seg i bollen och, som jag gjorde, går och får KTB-hjälp kanske det är mer lämpligt att använda verktyg då man kan fatta sig kort. Uppgiften blir mer lättöverskådlig och känns inte lika övermäktig.

Tacksamhet

Jag har snappat upp ett litet tips som jag har tänkt att prova mig på. De gånger då jag känner mig deprimerad och inte ser något ljus i tunneln så ska jag hitta en sak som jag är tacksam för och tänka på det. Det kan vara precis vad som helst, litet eller stort. När man känner sig riktigt svart i själen kan det vara svårt att hitta en endaste liten grej man är tacksam för, men man behöver inte sätta ribban så högt upp. Man kan t.ex. vara tacksam för att man inte är sjuk (eller sjukare än vad man är), att man inte är förlamad, att man kan andas själv, att man kan äta sig mätt varje dag eller något annat som man tar för givet varje dag. Jag misstänker att den dagen jag är så där riktigt svart i själen så vill jag nästan kräkas bara jag tänker på att jag ska försöka vara tacksam för något. Men om jag ska vända det här skeppet så gäller det att ta tag i saker, inte dodga det och hoppas att det går över.

Att göra ingenting

Tänk att det är så svårt att göra ingenting. Och att det tar kraft att göra ingenting. Idag hade jag en hemmadag från jobbet och jag kom på massor med saker som jag "borde" göra. Det är svårt att släppa allt sånt och bara tillåta sig själv att göra ingenting. Jag tittade lite på Simpsons, spelade lite xbox, mediterade och gjorde Qi Gong. Trots att jag inte gjorde allt det där som jag tyckte att jag borde hinna med så känner jag mig rätt trött så här på kvällen. Visserligen hämtade jag på dagis, men jag tycker inte att det borde generera sån här trötthet.

Ny URL

Idag bestämde jag mig för att byta URL på min blog. För att komma ifrån att känna att jag måste skriva varje dag och att jag hela tiden "måste" hitta på något nytt så tänker inte aktivt sprida den här URL'en (inte på ett tag åtminstone). Jag vill bara använda den som ett andningshål för mig där jag kan ventilera saker utan att tänka på vem eller vilka som läser mina tankar.

Ensamhet

Jag har funderat lite grann på varför det här eländet har drabbat just mig, hur det kom sig att jag är en sån typ som tenderar att ta på mig för många saker att göra. Genom min uppväxt har jag, av olika anledningar, ofta känt mig rätt ensam, udda och utanför. En del kanske ler nu och tänker att visst är jag udda och lite egen. För mig är det skillnad mellan att vara udda och känna sig udda. Man kan välja att vara udda, det kan kännas som en positiv grej. Att känna sig udda, och utanför, är däremot inte lika roligt. Av olika skäl kände jag att jag inte fick så mycket uppmärksamhet under min uppväxt. Mitt sätt att få uppmärksamhet blev inte att revoltera och hänga på stan utan att istället prestera bra i skolan, uppföra mig bra, försöka vara så perfekt som möjligt helt enkelt i ett försök att få beröm och uppmärksamhet. Det där trappades förmodligen upp med tiden. Jag har alltid varit rädd för att avvika (vilket i sig rätt intressant eftersom jag är jätteallergisk mot att vara som alla andra), att bli ifrågasatt, att få kritik. Att skriva den här bloggen är ett sätt för mig att öva på att öppna upp mig mer, dela med mig av mina tankar och funderingar. Det jag skriver här är min "sanning", den är inte lika lätt att ifrågasätta som vilken politik man favoriserar. Att känna sig ensam, självvalt eller inte, gör att jag inte känner att jag deltar i livet på samma sätt som andra (eller så är det så jag uppfattar det, eftersom jag inte pratar om det här med någon så får jag ju inte reda på om alla andra känner likadant, eller om det bara är jag).

Det här blev ett långt inlägg om saker som egentligen inte har med utbrändhet att göra. Eller har det det? Kan mitt utanförskap under uppväxten och min strävan efter att vara till lags och få beröm vara grogrunden till min utbrändhet? Det är lite svårt att påverka sånt som redan har skett, det jag kan påverka är att försöka sluta känna att jag måste få beröm för att finnas (för att duga och räcka till), att våga släppa in folk i min tankar. Att våga falla baklänges och lita på att någon fångar mig. Just nu läser jag: "Ju mindre du gör, desto mer får du gjort". Om man inte är allergisk mot att Gud blandas in ibland så är det helt klart en bok jag kan rekommendera om man vill filosofera lite över livet.

Lyssna

Jag har märkt att jag har börjat tänka på annat när jag lyssnar på någon som pratar. Jag hade en period när jag fokuserade lite bättre på det som sades (istället för att kanske fundera ut ett bra svar, eller ett bra sätt att bryta in och göra en kommentar). Som uppgift den här veckan har jag bestämt mig för att jag ska fokusera mer på att bara lyssna när någon prata, inte flumma iväg i mina egna tankebanor. Det kräver rätt mycket energi för att kunna hänga kvar i samtalet samtidigt som man tänker sina egna tankar så det leder bara till att jag blir trött. Samtidigt som jag övar på att lyssna mer aktivt så har jag tänkt mig att jag ska öva på att förstå och engagera mig i personen jag lyssnar på, inte bara försöka skyffla över samtalet till att handla om mig. Om jag t.ex. lyssnar på någon som berättar om hur dagen på jobbet har varit ska jag inte försöka bryta av samtalet och börja berätta om min dag på jobbet. Allt cirklar inte kring mig. Jag måste inte hela tiden ha något att säga.