Ensamhet

Jag har funderat lite grann på varför det här eländet har drabbat just mig, hur det kom sig att jag är en sån typ som tenderar att ta på mig för många saker att göra. Genom min uppväxt har jag, av olika anledningar, ofta känt mig rätt ensam, udda och utanför. En del kanske ler nu och tänker att visst är jag udda och lite egen. För mig är det skillnad mellan att vara udda och känna sig udda. Man kan välja att vara udda, det kan kännas som en positiv grej. Att känna sig udda, och utanför, är däremot inte lika roligt. Av olika skäl kände jag att jag inte fick så mycket uppmärksamhet under min uppväxt. Mitt sätt att få uppmärksamhet blev inte att revoltera och hänga på stan utan att istället prestera bra i skolan, uppföra mig bra, försöka vara så perfekt som möjligt helt enkelt i ett försök att få beröm och uppmärksamhet. Det där trappades förmodligen upp med tiden. Jag har alltid varit rädd för att avvika (vilket i sig rätt intressant eftersom jag är jätteallergisk mot att vara som alla andra), att bli ifrågasatt, att få kritik. Att skriva den här bloggen är ett sätt för mig att öva på att öppna upp mig mer, dela med mig av mina tankar och funderingar. Det jag skriver här är min "sanning", den är inte lika lätt att ifrågasätta som vilken politik man favoriserar. Att känna sig ensam, självvalt eller inte, gör att jag inte känner att jag deltar i livet på samma sätt som andra (eller så är det så jag uppfattar det, eftersom jag inte pratar om det här med någon så får jag ju inte reda på om alla andra känner likadant, eller om det bara är jag).

Det här blev ett långt inlägg om saker som egentligen inte har med utbrändhet att göra. Eller har det det? Kan mitt utanförskap under uppväxten och min strävan efter att vara till lags och få beröm vara grogrunden till min utbrändhet? Det är lite svårt att påverka sånt som redan har skett, det jag kan påverka är att försöka sluta känna att jag måste få beröm för att finnas (för att duga och räcka till), att våga släppa in folk i min tankar. Att våga falla baklänges och lita på att någon fångar mig. Just nu läser jag: "Ju mindre du gör, desto mer får du gjort". Om man inte är allergisk mot att Gud blandas in ibland så är det helt klart en bok jag kan rekommendera om man vill filosofera lite över livet.