Framsteg

I går efter att ha hämtat på dagis tog jag sonen och åkte för att handla overall och vinterkängor till honom (det gäller att passa på innan det blir slutsålt överallt, märkligt fenomen det där att vintergrejer tar slut så himla tidigt på säsongen, men det är en helt annan sak :)). Nu under arbetsträningen känner jag mig ju generellt sett tröttare än vad jag gjorde i somras (framför allt kände jag mig pigg under semestern), men när jag satt där på en barnstol i klädbutiken och försökte övertala sonen att pröva overallen istället för att sitta och bygga med megablocksen som fanns där så kände jag att jag inte stressade upp mig inför det faktum att han inte direkt gjorde som jag vill. Istället satt jag där och tittade på när han byggde lite, hjälpte honom lite och efter typ tre övertalningsförsök så tog han snällt på sig overallen. Sen satte han sig ner och byggde vidare med sina megablocks, utan att bli gnällig för att det var varmt i overallen. Sen tog vi oss genom skoköp och till och med ett besök på biblioteket innan vi for hem igen. Jag kände mig visserligen rätt trött efteråt, men det var ingen större skillnad i trötthetsgrad jämfört med innan jag hämtade sonen på dagis. Det kändes väldigt skönt att ha klarat av den utflykten på ett bra sätt.

Läsa post

I ett led att försöka behärska mig och inte vara så spontan så har jag börjat försöka att inte öppna min post direkt, utan istället låta den ligga ett tag på köksbordet innan jag öppnar den. Likadant med min mail på jobbet, jag försöker låta bli att slänga mig på den lilla ikonen som visar att jag har fått ett nytt mail utan istället göra klart det jag håller på med.

Efter 2 veckors arbetsträning

Egentligen är det väl inte 2 veckor, snarare 1,5 veckor, men efter idag har jag gått upp 2 timmar i arbetstid så jag räknar det som 2 fulla veckor ändå. På det stora hela går det ändå rätt bra. Jag har lite svårt att somna om kvällarna, men vaknar inte när jag väl har somnat (förhoppningsvis så fortsätter det så). Jag känner mig helt klart tröttare om kvällarna när jag kommer hem. Nu kan man tycka att två timmar inte är så himla mycket att bråka om, men samtidigt som jag går upp i arbetstid har även mina arbetsuppgifter ändrats. Jag har nu börjat få mjuka deadlines på jobbet. Det innebär att jag har en deadline att jobba mot, men om jag nu inte skulle hinna klart i tid så går inte jorden under för det. Det är ingen som förväntar sig att jag levererar mot deadline varje gång. Kombinationen av att faktiskt ha något att göra på jobbet och att dessutom känna lite press att leverera saker på tid gör att det tar på krafterna. Mina stickningar i ansiktet har hittils begränsat sig till högra kinden, men nu har det spridit sig upp över pannan och en bit ner på vänstra kinden också. Inte så himla kul, men om jag inte får tillbaka värre symptom än så så är jag ändå rätt nöjd.

Efter uppföljningsmötet

Så var mötet avklarat. Jag har hela tiden antagit att jag ska arbetsträna inför varje uppgång i arbetstid. Tydligen så behöver Försäkringskassan bara ge 3 månaders arbetsträning, totalt, för en person. Det var alltså inte helt självklart att jag skulle få arbetsträna upp från mina 16 timmar till 24 timmar (som blir 75% för mig). Jag blev lite förvånad när tjejen på Försäkringskassan sa det här på mötet igår. Hon sa även att på sista uppföljningsmötet som min rehabkonsult från Stressmottagningen var med så pratade vi bara om att jag efter sommaren skulle gå upp till 75%, hon hade inte noterat något om att det skulle till en arbetsträning först. Jag har ingen aning om vad som sades på det mötet, för jag förde inga anteckningar. Jag hade fullt sjå med att försöka hänga med i samtalen och inte få stresspåslag av att man pratade om mig. Min chef och jag har aldrig pratat om något annat än att jag ska öka min arbetstid med en timma i veckan efter sommaren (eller snarare, när jag har pratat om det så har han aldrig sagt emot). Hur som, så sa jag igår att jag gärna skulle vilja ha arbetsträning för att komma upp till 75%. Att under en och samma vecka gå upp 8 timmar i arbetstid skulle förmodligen sänka min sömn och göra så jag får tillbaka ett gäng av mina gamla symptom. Nu var tjejen på Försäkringskassan inte så svår att ha att göra med, utan efter att jag förklarat vad jag var bekymrad för (och efter att min ställföreträdande chef sagt att han hellre såg en långsam återgång till arbetet än att jag riskerar att bränna ut mig under upptrappningen i tid) så gav hon mig möjligheten att få arbetsträna i 2 månader för att komma upp till 75%. Så nu känns det under kontroll igen.

Uppföljningsmöte

I morgon är det så dags för ett uppföljningsmöte med försäkringskassan efter att jag har arbetstränat mig upp till 50%. Vi ska väl prata lite grann om hur jag mår, hur arbetsträningen har gått och planera inför kommande arbetsträning. Innan sommaren kände jag mig inte alls sugen på att börja arbetsträna (jag hade helt enkelt inte den orken i kroppen) med efter 6 veckors frånvaro från jobbet så känner jag mig desto piggare. Det är åtminstone vad folk som ser mig säger :) (att jag ser piggare ut alltså). Det enda lilla abret i det hela är att min eminenta chef gick på föräldraledighet i fredags så han kommer inte att vara med på mötet. I stället kommer hans ersättare att följa med. Nu har jag inte någon koll på hur bra han är insatt i det här med stress och utbrändhet, men det hade ju helt klart känts bättre om min ordinarie chef, som har följt mig på hela den här resan, hade varit med på mötet istället. Jag försöker att inte oroa mig och lägga ner för mycket energi på att fundera ut dåliga scenarior för det mötet (t.ex. att min chefs ställföreträdare ställer till det för mig och tycker att jag ska gå upp i tid snabbare). Istället ska jag försöka få till ett litet möte enskilt med honom innan uppföljningsmötet, för att kolla att han inte bara hört vad min chef sagt till honom utan att han även har förstått det.