Varje dag klockan 9 har jag morgonmöte med mitt team på jobbet. Då ska alla redovisa för vad de gjorde igår, vad de planerar att göra under dagen samt om de har problem med något som de kan behöva hjälp med. Nu har mitt team reducerats till att bara vara jag och en till (plus projektledaren) och därför går dessa morgonmöten rätt snabbt. Att under detta möte få frågan: "Behöver du hjälp med något?" är lite grann av en utmaning för mig. Min (o)vana trogen så tolkar jag in alldeles för mycket i den frågan. Jag tänker t.ex. att min projektledare (som är den som ställer frågan) tycker att det går alldeles för långsamt för mig med mina uppgifter, att min projektledare tycker jag är en korkad testare som inte borde hålla på med kodning osv osv osv. Nu är min projektledare en väldigt trevlig person så jag vet ju, egentligen, att det är inte det som avses. Frågan är bara en del av själva protokollet för hur våra morgonmöten ska gå till. Ändå känns det väldigt jobbigt att säga "ja, jag behöver hjälp". Att erkänna att jag inte klarar av något helt på egen hand känns som ett nederlag. Så det blir så att jag säger "nej, jag behöver ingen hjälp. Jag provar lite själv och hör av mig om det inte går bra". Sen efter att ha pulat en stund med koden går jag och frågar en annan utvecklare om hjälp (en som inte sitter med på mina morgonmöten).
Det kanske ska bli min uppgift på morgondagens möte (för även om jag försöker vara optimist så är jag tveksam till att jag har löst alla problem tills i morgon bitti), att våga säga att jag behöver hjälp. Bara för att se vad som händer. Förmodligen händer ingenting :).
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment