Egen tid

Det är onekligen viktigt att ha tid för sig själv. Det är allt för sällan som jag kan gå omkring i trädgården och bara njuta av alla blommor. Det är alltid lite ogräs som jag ser (och som jag känner att jag måste rycka upp), någon eländig snigel som behöver förpassas till snigelhimmeln, gräs som ska klippas o.s.v. Jag har noterat en viss skillnad i mitt beteende. När jag är i "stan" så känner jag att jag hela tiden måste prestera när jag är ute i trädgården. När jag är på landet så kan jag sitta med min kopp kaffe på på trappan och bara njuta. Allra bäst är det att sitta där en tidig (allt är ju relativt, för mig är 8 hyftsat tidigt för att sitta ute) morgon och lyssna på alla fåglar som finns. Jag vet inte om den uppenbara skillnaden i antal grannar som kan iakta mig är det som spelar roll. Eller om det faktum att trädgården vid vårt lantställe just nu ändå är ett förlorat fall och det enda underhåll som görs är vattning av blommor och klippning av gräs (eller snarare mossa och lupiner som är det som växer allra bäst där).

Jag tror att Alnarp hade varit helt underbart att få komma till under min rehabilitering. Nackdelen är ju att det är en bit bort, jag kan tycka att det borde finnas underlag för ett liknade ställe här i Stockholmsområdet (vilket jag inte hört talas om, men det behöver ju iofs inte betyda att det inte finns).

Jag kanske skulle ta och göra mig en egen pauspinne. Det hade ju varit fint med en lite mer teknisk pauspinne, en som påminner en var 15:e minut eller så att jag ska ta en paus och sänka axlarna (speciellt i början av min väg tillbaka då jag var konstant spänd i axlar).