Thursday, June 21, 2007

Jämförelser

Om man tittar på utbudet i svenska tidningar så upplever jag som att det mesta går ut på att jämföra sig med andra. Man kan få tips hit och tips dit, hur man blir lyckligare, snyggare, går ner i vikt fortare, fixar en perfekt midsommar osv osv osv. Har det alltid varit så och har jag bara inte fattat det? Eller har det blivit värre med åren? Måste tidningarna blåsa upp sånt i artiklar för att kunna väcka intresse och sälja lösnummer? Varför fortsätter vi att gå på det? Måste vi läsa Kvällstidningarna för att se hur dåligt kändisarna mår så att vi kan känna att vi, ibland, mår bättre än dom (även om de är snyggare, smalare, rikare så mår vi i alla fall, ibland, lite bättre). Hur länge räcker den känslan? Är det därför vi fortsätter med nästa tidning för att gotta oss åt eländer för någon annan medmänniska? För att kicken inte sitter i så länge? Hamnar vi sen tillbaka i samma känsla av att inte vara tillräcklig? Är det egentligen så att vi känner oss tomma inuti och behöver den här kicken av att racka ner på andra för att för en kort sekund känner någontin över huvud taget?

2 comments:

Anonymous said...

Jadu, allt handlar ju om att vara en snäll konsument och för att vi skall bli det så matas vi med en balanserad kost av andras misär och bevis på våra egna tillkortakommanden.
Skrev lite om det här:
http://livsnaturist.blogspot.com/2007/03/vad-r-vackert.html
Antar att de inte bara kan racka ner på oss för då skulle vi tappa lusten helt och ge upp, vi måste ju tro att: "Om jag bara köper den här, om jag bara följer den här trenden så kommer jag att bli lyckad."
Då skall man även komma ihåg att lyckad och lycklig inte är samma sak.

Angelica said...

Näe, det är verligen inte är samma sak. Det kan hända att man är både lyckad och lycklig samtidigt (men inte alltid). (Vem är det förresten som bestämmer att man är lyckad? Måste man vara lyckad för att få vara lycklig? Eller blir man lyckad först när man är lycklig? Måste man vara lyckad?) För att hinna känna sig lycklig måste man stanna upp och tillåta sig själv att känna efter. Man måste våga låta sig själv vara lycklig, våga känna att man är värd att vara lycklig och det är inte alltid så enkelt som det låter. Jag känner att jag har många ramar som jag själv har satt upp som jag måste plocka ner, allt för att jag ska kunna erkänna mig själv som människa och låta mig vara lycklig.