Tvång

Jag känner inte riktigt till definitionen på tvångstankar, men jag undrar om det inte är såna jag har. En variant av dom i alla fall. När jag kommer på något som jag "måste" göra så måste jag verkligen göra det, annars blir jag besviken och sur. Om det är flera saker som ska göras så prioriterar jag dom i en viss ordning och om de inte sker i den ordningen så faller min värld lite grann i bitar. Jag har alltid gillat att läsa. Om jag vet att jag ska åka iväg någonstans och behöver packa och samtidigt är mitt uppe i en spännande bok så sätter jag mig hellre och läser en förbereder mig. Det är i och för sig bra att jag prioriterar sådant jag tycker om att göra. Dessvärre leder det oftast till att jag läser för länge och får stressa när jag ska göra mig i ordning för att åka. Att ändra ordning på dessa två saker kräver mer än vad man kan tro. Jag får ett slags kli i kroppen och fjärilar i magen. När jag tänker efter så får jag det även när jag gör sakerna i rätt ordning (vilket gör att jag inte riktigt njuter av att läsa boken eftersom jag hela tiden stressar upp mig för att jag vet att jag behöver göra mig i ordning). Det gäller för mig att i varje sådant läge stå emot och prioritera om. Att först packa mina grejer och sen sätta mig ner att läsa. På så vis behöver jag inte stressa ihjäl mig när jag packar och jag kan, förhoppningsvis, njuta av att läsa min spännande bok.