Försämring

I torsdags träffade jag min husläkare. Jag har, de senaste tre veckorna, haft ont i huvudet (under två av dessa veckor har jag även haft ont i kroppen). Resultatet av besöket var ett recept på Voltaren och rådet att ta dom tillsammans med Alvedon. Nu är den "kuren" klar, men jag känner mig inte direkt bättre. Jag har visserligen inte riktigt lika ont i huvudet som i förra veckan, men jag känner av det. Dessutom har jag återigen fått ont i hela kroppen. En intressant grej med "kuren" var att jag inte kände av mina stickningar i högra kinden. Nu när jag har slutat käkat tabletterna så känner jag av stickningarna igen.
Nåväl, i morgon är jag inbokad på massage och på fredag ska jag återigen på floating (det är ungefär ett år sen jag provade det förra gången). Förhoppningsvis så kan det hjälpa mig att slappna av i musklerna (min läkare var övertygad om att huvudvärken hänger ihop med att jag är spänd i kroppen). Så om det bara slutar vara så dragigt och kallt på jobbet så kanske jag kan slappna av lite :).
Tyvärr har jag de senaste nätterna fått tillbaka det jobbiga symptomet att jag vaknar och fryser om nätterna, så min sömn är inte helt optimal just nu. Så uppenbarligen är jag mer stressad än jag känner mig.

Trycka ner kopplingen

Häromdagen kom jag på en rätt bra förklaring till hur det känns i kroppen när man försöker varva ner sig från att vara jättespeedad. Man kan jämföra lite med att köra bil. Tänk dig att du sitter i bilen med motorn igång. Du trycker ner kopplingen (och håller den nere). Samtidigt varvar du motorn. Och sen sitter du sådär ett tag. För den som har krypkört långamt i köer vet att man efter ett tag blir rätt så trött i benet som trycker ner kopplingen. Det är ungefär så det känns i kroppen. Hjärnan (och kanske till och med hjärtat) snurrar på för högvarv (== bilmotorn) samtidigt som man blir trött i benet (== hela kroppen).
På något vis gäller det att hitta dragläget på kroppen igen alltså (eller att hitta det för första gången, det är ju inte säkert att man någonsin haft ett normalt tempo i kroppen). Så länge man inte har rätt dragläge försöker hjärta och hjärna fortsätta att springa på i tvåhundra blås, samtidigt som man har ont i kroppen och man kommer ingenstans.

Telias nuvarande reklam

I dag när jag gick på stan såg jag Telias nya reklam (ny för mig i alla fall). Olika texter av typen: "kommer-jag-hinna-skicka-det-jätteviktiga-mailet-innan-mötet". Jag skulle gissa att reklamen är för mobilt bredband (men eftersom jag stört mig så mycket på själva budskapet så har jag inte orkat läst hela reklamaffishen). Jag har sett två olika affisher och båda luktar bråttomsjuka på lång väg. Jag förstår vilken kundgrupp de vill åt. De som är spända i kroppen, känner att de "måste" vara i tid till alla möten, som känner att de "måste" hinna med x antal saker innan mötet, som bär alla problem på jobbet på sina axlar, som inte kan släppa jobbet när de går hem för dagen. Jag blir lite ledsen när jag ser den här reklamen. Att ge såna människor mobilt bredband bidrar inte till att de mår bättre. De kommer i alla fall inte hinna klart med alla saker innan mötet. De kommer bara försöka hinna med fler saker innan mötet. Det ger dom bara möjligheten att jobba ännu mer, ännu hårdare. Det underlättar för dom att springa snabbare in i väggen (och när de gör det så är väggen väldigt hård).
Eller är det bara jag som tänker det när jag läser reklamen? Läser jag in för mycket? Bryr jag mig för mycket och hänger upp mig på saker jag inte ska engagera mig i?

Tips

Jag har några tips till er som stöter på personer som har drabbats av stressrelaterad utmattning:

1) Om möjligt, undvik att ge personen val. Att hamna i en situation där man måste ta ställning och välja mellan två alternativ kan bli helt oöverstigligt och tar väldigt mycket energi och resurser från den drabbade. Det kan tyckas hårt att inte ge personen möjlighet att välja, men ibland kan detta vara helt nödvändigt. Det kommer att komma en tid när personen åter kan ta beslut och välja mellan saker, men under en period är det bra att slippa såna saker

2) Prata med personen. När man drabbats av stressrelaterad utmattning så kan det bli så att man blir bortplockad från sina vanliga uppgifter. Det kan vara helt nödvändigt för personen att få sitta avskilt, men det kan bli väldigt isolerat efter ett tag. Om man har varit en spindel i nätet som dagligen pratar med personer inom olika avdelningar kan det vara svårt att vänja sig vid att inte längre vara personen som folk kommer och frågar om saker. Det kan kännas som att man inte längre finns, syns eller hörs. Det kan vara en rätt svår chock.

3) Fråga hur personen mår (hänger litegrann ihop med punkt 2). Men till skillnad från punkt 2, där det egentligen räcker med att kommentera om vädret, så gäller det här att verkligen fråga hur personen mår. Personen som drabbats kan behöva få prata av sig ibland. Det är även ett bra sätt att få reda på om personen klarar sociala situationer (som lunch ute, fika på eftermiddagen osv), i vilken fas personen är i (om hon/han går i terapi t.ex. eller får hjälp av företagshälsovården), om personen är sjukskriven. Våga fråga, men var beredd på att personen kanske inte orkar svara på frågor om hur hon/han mår. Var även beredd på tårar.

4) Bjud med personen på eftermiddagsfika. (Det här blir motsägelsefullt mot punkt 1 eftersom man sätter personen i en sits där hon/han måste ta ställning och ta en beslut). Det är en svår avvägning för en person som drabbats av stressrelaterad utmattning att följa med på fika (kan bli för mycket intryck, svårt att kunna följa med i samtal om det är många som fikar) och att värna om sig själv och hur man mår. Min poäng är att inte glömma bort personen. Det kommer att komma en tid då det går bättre att följa med i samtal, man kan blockera syn/hörselintryck bättre. Det är alltid skönt att veta att man inte är bortglömd.

Fryser

Nu, när min arbetsträning är slut, har jag börjat att frysa om nätterna igen. Jag har även haft ont i huvudet i ett par dagar. Nu är jag lite osäker på vad orsaken för denna frussenhet är. Det kan vara så att jag har varit spänd under hela arbetsträningen och nu när den är klar så kommer det här symptomet tillbaka. Det kan vara så att det faktum att jag har gått och grunnat på vilken rum jag skulle flytta till i 4 dagar stressade mig mer än vad jag trodde det skulle göra, och det har gjort att jag har fått tillbaka symptomet. Det kan också bero på det faktum att det just nu är 18.7 grader varmt i mitt nya rum på jobbet och jag fryser som en hund. Både i går och i förrgår var jag tvungen att ta ett varmt bad på kvällen för att tina upp min kropp efter en dag på jobbet.

Så det är lite svårt att veta om jag fryser på grund av interna eller externa beroenden om man säger så, men fryser gör jag och det känns lite jobbigt eftersom det var ett symptom som jag led väldigt hårt av i tidigare under min sjukdomsperiod. Om jag bara frös hela tiden skulle man kunna tro att det har med "värmen" på jobbet att göra, men i går kväll växlade jag mellan att frysa och att svettas. Jag hoppas att det blir bättre under helgen.