Biljettstress

I princip åker jag alltid roslagsbanan när jag åker till jobbet. Oftast sitter jag med min iPod inkopplad så att jag stör ut alla samtal som förs i vagnen jag åker i (för att skära ner på antalet intryck på väg till jobbet). Det här innebär att jag inte alltid hör när konduktören kommer in i vagnen och säger att hon/han vill se på biljetterna. Det i sin tur leder till att jag nästan alltid tar fram mitt månadskort på en gång jag satt mig ner i vagnen, för att vara förberedd. Om jag inte håller i kortet när konduktören helt plötsligt dyker upp brevid mig får jag stresspåslag och tror att konduktören (och alla som sitter nära mig) tycker att jag är jättelångsam och slarvig som inte hittar mitt månadskort på en gång när jag letar efter det i handväskan. Jag vet ju med mig att jag dömer ut folk som inte är förberedda för att visa månadskortet hårt, så då antar jag att alla andra tänker på samma vis som jag gör. De senaste veckorna har jag försökt låta bli att ta fram månadskortet på en gång jag satt mig ner i vagnen. Jag försöker träna bort det här stresspåslaget som jag får när jag inte är förberedd. Förhoppningsvis så kan det hjälpa mig att stå emot stresspåslag även i andra sammanhang (när jag väl har kommit till det läget att jag kan stå emot).