Gnällighet - en vana

Jag har en rätt irriterande vana. Jag gnäller en hel del. Det kan vara stort som smått som jag gnäller om, allt från skoskav till att världen är orättvis. Jag har funderat lite på varför jag gnäller. En del är nog att jag faktiskt har t.ex. ont i ett knä och vill ha lite sympati för det. En annan anledning tror jag är att jag använder det som ett sätt att fylla ut en konversation med. Jag har liksom inget "roligt och spännande" att berätta och fyller då ut det med något som jag gnäller om. En annan anledning är nog att jag vill bli hörd och sedd. Att jag vill få frågan: "hur mår du, egentligen". Bli bekräftad. En annan anledning är att jag är van vid det, van vid att höra folk gnälla om det ena och det andra (och även om jag vill sticka ut ur mängden, synas och märkas, så vill jag ju samtidigt vara lite som alla andra).
Min uppgift den närmaste tiden blir att försöka minska ner på gnällandet, att bryta den vanan. Jag kommer inte att helt sluta "gnälla" (om jag har ont någonstans så kan man ju få nämna det, en gång åtminstone) helt. Varje gång jag tänker säga något gnälligt ska jag stanna upp en stund i tanken och fundera på om det bara är vanegnäll som är på väg ut, eller om det jag tänker säga faktiskt är meningsfullt att säga.