Alltid redo

Det är nog en rätt bra beskrivning på hur jag känner mig. Alltid redo. Så fort någon nämner något som kanske borde göras (vare sig det är på jobbet eller hemma) så tänker jag "men det kan ju jag göra" eller "lika bra att jag gör det då". Ibland sker dessa tankebanor även i kombination med känslor som att det är mitt fel att det inte redan är gjort. Jag tror att en anledning till att jag tar på mig att göra såna saker är att jag behöver en klapp på axeln och någon som säger "bra gjort". Problemet är ju bara att det inte är någon som gör det. Folk kan ju inte gå omkring och ge beröm till alla i sin närhet hela tiden, då skulle de ju knappt hinna med något annat. Det som är det dumma med att ta på sig såna saker är att folk anpassar sig till att jag hela tiden gör såna saker, förmodligen rätt omedvetet dessutom. Allt det här blir ett jättelikt störningsmoment för mig. Dels stör jag mig på att jag automatiskt tar på mig såna saker och gör dom, dels att folk gör såna kommentarer i min närhet. Att säga att en sak ska göras mer än en gång tolkar jag som gnäll. Till slut blir jag så jäkla irriterad på att höra samma sak flera gånger att jag gör det bara för att slippa höra på "gnället". Sen tänker jag "prioritera om och gör skiten själv då om det nu är så jävla viktigt att du gnäller om det "hela tiden". Extremt konstruktivt tänkande av mig, *ironisk*.
Jag är förmodligen inte så mycket bättre själv, jag kan nog slänga mig med såna kommentarer oxå (om saker som måste göras), men det är ju en helt annan sak ;).