Hittade den här artikeln i Aftonbladet idag.
Häromdagen pratade jag med en kompis om det här fenomenet som verkar uppstå varje vår. Så fort det börjar bli lite värme så blir helt plötsligt varje helg uppbokad med aktiviteter som man "måste" hinna med. Fester man blir bjuden på, utflykter som ska göras, hus som ska målas, trädgård som ska piffas till, och alla andra renoveringsgrejer man vill hinna med. Det är som att man ligger i startgroparna hela hösten och vintern och sen när våren och försommaren kommer så ska allt hinnas med. Helst ska det vara klart till semestern så att man då hinner njuta av allt. Eller blir det verkligen så? Eller är man då så uppe i varv och inne i ekorrhjulet att man fortsätter springa och hittar på nya saker att renovera och fixa och dona med. Sen när hösten och vintern väl kommer så är man så slut att man inte orkar ta sig för något (det kanske blir speciellt tydligt i det här landet när vädret under höst och vinter kan vara rätt grått, kallt och eländigt).
Vad är det som gör att vi börjar renovera och fixa och dona? Är reklamen, tidningarnas artiklar och fixa-själv-programmen på tv så himla bra på att trumma ut budskap som får oss att tro att om vi inte har ett hem som ser ut som i tidningarnas artiklar eller håller på med tusen projekt hemma (vi måste ju för sjutton ha något att berätta om på luncherna på jobbet) så är vi inte lyckade människor?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
1 comment:
Jag undrar om inte det är så att vi får lite mer energi på våren, det kliar i kroppen lite och så drar vi igång nåt. Nån ordnar en after-work, nån annan kallar alla familjer i grannskapet till picknick på allmänningen, nån tredje vill åka och bada med dagis eller nåt. Det som man ofta missar är att man blir ju automatiskt indragen i en massa snarlika saker, så istället för att ordna nåt själv kan man sitta på sin rumpa och bara vänta på inbjudningar som garanterat kommer. Sen skall man inte glömma att plocka russinen ur kakan, vi kan inte hinna allt och mycket av renoverandet och pyntandet kan vi göra nästa år.
Sen på lunchen måste det ju finnas nån som kan lyssna också ;)
Post a Comment