Återigen har svd en intressant artikelserie, den här gången handlar den om depressioner.
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/psykologi/artikel_1219027.svd
En bit in i texten kan man läsa följande:
"Ett tidigt varningstecken – oavsett familjemiljö – är om man i barndom eller tidiga tonår uppvisar ett personlighetsdrag med mycket ängslan och oro (neuroticism). Andra varningstecken är om barnet drabbas av kraftig ångest, eller om barnets självkänsla är skör."
Jag tror att jag skulle kunna upptäcka ängslan, oro och kraftig ångest hos ett barn. Men hur upptäcker man att barnet har skör självkänsla? Var gränsen för hur dålig självkänsla man kan ha utan att ha ökad risk för depression senare i livet? Finns en sådan gräns? Finns det något facit för oss föräldrar i hur man kan hjälpa sitt barn? Finns det en checklista? Ska man läsa alla dessa böcker som finns på marknaden om hur man gör? Ska man köra på känn? Vågar man lita på att man själv är en bra förebild och mall? Om jag vet med mig att jag har taskig självkänsla, kommer man bara att upprepa de fel som ens egna föräldrar gjorde i uppfostringen, för att det är det enda man känner till? Eller kan man bryta spiralen?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
Posts
No comments:
Post a Comment