Ge mig en tystare omvärld

Är det bara jag som tycker att det är otroligt mycket ljud runt omkring oss? Är det bara jag som tycker det är lite jobbigt? En sak att gå på krogen och få en rejäl dos av ljud (då tycker jag att man får räkna med hög ljudnivå). Musik när man går på café blir mer och mer populärt. Häromdagen lunchade jag på ett ställe där de även hade uteservering. För att de som satt utomhus skulle få sin dos av musik vred man upp volymen, vilket ledde till att även musiken inne blev högre. Tack och lov så var de vänliga nog att vrida ner musiken när min man bad dom göra det. Musik i vissa affärer har man fått vänja sig vid. Nu har en del butiker börjat med att även låta musiken strömma ut på trottoarer genom högtalare på ytterväggen. Helly-Hansen och NK är två av de ställen som förpestar tillvaron för oss som går förbi och är ljudkänsliga. Jag blir inte ett dugg lockad av att gå in i de affärerna för att handla. Jag blir bara sur och irriterad (speciellt jobbigt var det när min son prompt ville äta en varm korv precis framför Helly-Hansen butiken, jag var rätt så matt efter det mellanmålet).

Musik kan vara avkopplande, men det kräver låg ljudnivå och rätt typ av musik (helst instrumentell och i ett sansat tempo). Att sitta och försöka föra ett samtal eller läsa bok/tidning på ett café som dundrar ut musik som inte är instrumentell gör att min hjärna försöker följa texten i musiken samtidigt som jag pratar/läser.

Är det så att vi är så ovana vid att det är tyst att vi måste omge oss med ljud konstant. Känns tystnaden obekväm? Pinsam? Är det för att vi är rastlösa som vi vill omge oss med ljud, känns det som att vi slösar bort tiden om den är helt tyst?

Pröva att inte ha radion på hela tiden i köket, stäng av tv'n och njut av tystnaden!!!

Bojkotta inredningsprogram

Personligen kan jag känna att det är lite stressande att se alla dessa inredningsprogram som finns nu för tiden. För att inte tala om alla inredningsmagasin man kan bläddra i. Allt för att vi ska konsumera mera. Visst, det är väl bra att det finns ett visst utbud så att man kan få inspiration då man ska göra om hemma. Frågan är om det behövs göras om hemma så mycket. För mig som har svårt att hejda impulser är det svårt att inte vilja ha det så där vacker, rent, organiserat och välstädat hemma. Samtidigt vet jag ju att det är staljat inför fotograferingen. Den där impulsen kan göra att man hela tiden håller på med något inredningsprojekt hemma. Istället för att vara lite mera i nuet och njuta och uppskatta det man redan har. Inte så konstigt att kvinnors stress går upp när de kommer hem från jobbet, det finns ju alltid 1000 saker att ta tag i för att få det där perfekta hemmet som syns i alla program och magasin. För "alla andra" har ju så vackert, välordnat och städat hemma (*ironisk*).

Tips för mindre stress hemma

Nu är det ju inte bara på jobbet som man kan känna stress. Om man är en person som stressar på jobbet är risken rätt stor att man stressar även hemma. Det finns säkert massor med saker man kan jobba med för att låta bli att stressa upp sig hemma, jag tänkte ge mig på att lista en del grejer.

Utan inbördes ordning:

* Sluta städa. Om du är en perfektionist som tycker att hemmet måste vara dammfritt hela tiden så lär du knappast hinna med något annat än att städa hela tiden. Om ingen är akut allergisk mot kvalster så går det att städa mindre frekvent. Om man bor i ett hus (eller lägenhet för den delen) med två plan så kan man städa en våning per vecka.

* Påbörja inga nya projekt. Om du känner dig allmänt speedad så tjänar du inte på att börja bygga altan, lekstuga, bygga blomrabatt, påbörja en mur, asfaltera uppfarten, bygga om hemma eller nåt annat. Även om du planerar att leja ut jobbet till någon snickare/målare så kommer själva projektet att ta mer tid och kraft från dig än vad du tror.

* Släpp på underhållet. Egentligen samma grej som med dammsugning. Du behöver kanske inte olja altanen, olja utemöblerna eller liknande just den här våren/sommaren/hösten. Om risken är att träet ruttnar, låt det då göra det och köp nytt nästa vår/sommar.

* Spendera mycket tid i naturen. Om den enda motion du orkar företa dig är promenader, lägg då promenaderna förslagsvis i en park eller i en skog. Eller ta en filt och sätt dig i en park. Naturen är avstressande. Lyssna på fåglarna och lukta på blommorna. Bli lite mera Ferdinand helt enkelt :).

* Låt bli att planera in jätteresan under semestern. Det tar energi och kraft att synka flyg/hotell, packa resväska, checka in, vänta på flyplatsen, sitta länge i ett plan och så vidare. Det kommer att komma en tid då du orkar det, men just nu kanske du hellre ska stanna på hemmaplan och göra ingenting.

* Ät i samma takt som ett barn. Kan vara lite grann av en utmaning, beroende på hur lååååångsamt barnet äter. Ibland kan det bli en tugga var femte minut, ibland kan det gå lite snabbare. Allt beroende på hunger och den mat som erbjuds.

* Gå i samma takt som ett barn. Kan också vara en utmaning. Ibland kan det vara små, små myrsteg och då gäller det att andas djupt och intala sig själv att man inte har en tid att passa.

Tips för mindre stress på jobbet

Vad kan man göra om man upplever stress på jobbet, men inte har bränt ut sig? Det finns en hel del att göra, jag tänkte våga mig på att lista en del grejer som jag har kommit på. Eftersom jag jobbar inom mjukvaruindustrin så kanske det blir lite datornördigt ibland, vi får se.

Utan inbördes ordning

* Om du har tillgång till webmail, sluta läsa mailen hemifrån. Om du har svårt att sluta, låt din dator vara igång på jobbet när du går hem och låt mailprogrammet där hämta mailen (funkar förstås bara om du kör mailvarianten som hämtar ner mailen till din dator istället för att låta dem vara kvar på mailservern).

* Be chefen plocka bort dig från så många maillistor som möjligt. Om du t.ex. sitter och får mail varje gång en ny bugg läggs in i buggdatabasen, se till att du plockas bort från det. Sätt istället av en viss tid per dag, eller en dag i veckan, för att manuellt gå igenom de buggar som gäller dig.

* Gå inte på alla möten på jobbet. Begränsa dig till att gå på avdelningsmötet. Det är ju förstås bra att synka med din chef först, så att hon/han ser till att du får eventuellt information som berör dig ändå.

* Gå inte på alla sociala aktiviteter på jobbet. Det är trots allt en arbetsplats, och även om det är trevligt att umgås med kollegorna så kan det vara behövligt med en kortare period då du inte hänger med på pubben, go-cart, konferensresa eller vad det nu är som är på gång.

* Om du sitter i kontorslandskap, be att få sitta i ett mindre rum (allra helst ett helt eget). Det är skönt att kunna stänga dörren för att slippa folk som pratar i korridoren, och det är skönt att slippa pressen att vara social och prata med de andra som man delar rum med. I värsta fall kan du dela rum med någon som högt refererar artiklar i tidningar på nätet.

* Sätt mobilen på timern, så att den piper en gång i timmen (förhoppningsvis går det att göra på en enkelt sätt, jag har inte provat med min egen). När den piper, släpp det du gör och ta en promenad i kontoret. Eller sätt på en instumental låt (själv tycker jag att Månskenssonaten funkar bra) som är 4-5 minuter lång. Sätt dig sedan i stolen och blunda och försök slappna av. Du behöver inte kolla på klockan hela tiden för du vet att låten har en längd som inte är allt för lång. Om det känns jobbigt (om du upplever det som att du smiter från jobbet, att du inte är effektiv då du tar en paus), tänk på alla rökare som tar rökpaus i 5 minuter titt som tätt (nu är jag kanske hård, orättvis och fördomsfull, men då får det vara så). Kan de ta paus, så kan du. Man behöver en paus för att röra kroppen och vila hjärnan. Det kan vara så att man under dessa pauser faktiskt kommer på lösningen på ett problem man grunnat på. När hjärnan inte går för högvarv så funkar den faktiskt lite bättre.

* Be din chef att få slippa sitta i projekt för en viss tid. Om du är på ett ställe som kör långa projekt kan det kanske vara knepigt, men jobbar du med projekt som sträcker sig på ett par veckor borde det funka lättare. Det kan vara skönt med en period utan att jobba under tidspress (för det är ju alltid ny funktionalitet som "måste" fixas, helst tills i går). Försök jobba med saker som inte har någon tidspress på sig.

* Be din chef, eller någon annan som du känner förtroende för, bolla arbetsuppgifter med dig. Det kan vara svårt att veta när en uppgift är lagom bra. Det kan vara bra att lära sig att inte överarbeta saker och ting, att inte vara perfektionist i alla lägen. Låt den andra person avgöra när arbetet är klart. Efter att ha gjort det ett par gånger så blir det lättare att känna själv när en uppgift är lagom bra.

* Träna på att skriva långsamt på tangentbordet. Att sluta skriva i racerfart kan göra att man inte skruvar upp sig själv i ett högt tempo

* Gå ner i arbetstid för en period. Kanske inte minskar din upplevda stress de timmar du är på jobbet, men att jobba färre timmar ger dig mer tid hemma och mer tid för återhämtning. Det tar på krafterna att försöka ändra på ett invant beteende. Kanske att färre antal timmar gör så att du kan flytta över en del arbetsuppgifter på andra, så du inte försöker göra 100% jobb på 80% tid.

* Sluta med att erbjuda dig att ta tag i saker. Om det är en fest som ska ordnas på jobbet, låt bli att hjälpa till. Om ett protokoll ska skrivas på ett möte, låt bli att erbjuda dig att skriva det. Överhuvudtaget, låt bli att erbjuda dig att hjälpa till. Efter ett tag kan du förmodligen notera att folk blir snabbare och snabbare på att erbjuda sig att göra saker när du är med på ett möte. En teori jag har är att folk är så vana vid att du alltid tar på dig att göra extrajobb så de räknar med att du alltid gör det. När du sedan slutar att ta på dig extrajobbet så tar det ett tag innan de fattar det, och innan de själva vågar erbjuda sig att göra det. Det kan nämligen vara så att du, utan att tänka på det och menar det, skrämmer bort andra genom att göra saker så perfekt att ingen vågar sig på samma sak. Det kan även vara så att du skrämmer bort folk genom att vara aggressiv och tycka att den enda som kan göra ett perfekt jobb är just du. Om dina kollegor vet att du har problem med stress kan det öka chanserna att de tar "dina" extrauppgifter i ett försök att minska din arbetsbelastning. Men då gäller det att du först släpper greppet och vågar släppa in dom.

Om någon har andra bra förslag, tveka inte att lägga in det som en kommentar på den här posten.

Energislukande

Jag märkt mer och mer att viljan att vara till lags och viljan att hjälpa till drar väldigt mycket energi. När min son har krångel med sin cykel till exempel så känner jag hur jag spänner mig i hela kroppen och får jobba stenhårt för att bemästra min impuls med att direkt hjälpa honom med cykeln. Jag vill hela tiden jämna till hans väg (i allt han gör, inte bara när han cyklar) så att han inte blir frustrerad, arg eller ledsen. När det är frågan om att få glass eller fika är även där min första impuls att ge honom det han ber om. Att hela tiden göra avvägningar om jag ska hjälpa till eller inte, om han ska få det han ber om eller inte är rätt så energikrävande faktiskt. Att gå och handla med honom i en affär är också energislukande. Att leta efter det jag ska handla samtidigt som jag försöker se till så att han inte river hela stället, eller springer runt, eller pratar för högt gör att jag blir alldeles trött och yr i huvudet. Jag hade en period när jag försökte "passa på" att åka och handla saker direkt efter att ha hämtat på dagis, men det har jag slutat med. Dels är jag alldeles för trött efter jobbet för att orka, dels är det alldeles för tröttande att vara och shoppa själv med honom. Jag tänker fortfarande alldeles för mycket på vad andra tycker och tänker om mig och hur jag är som förälder, framför allt när jag är i affär.

Gäspa mera

Jag har fått lära mig att man bara gäspar när man är avslappnad. När man är stressad och spänd i kroppen så gäspar man tydligen inte lika ofta (om man gäspar över huvud taget) som när man är lugn och avslappnad. När jag gick på kroppsmedvetande övningar på Stressmottagningen så tyckte vår ledare att det var bra att vi gäspade. Vi brukade oftast ha en stund då vi låg ner på golvet för att slappna av i hela kroppen. Efter den stunden gäspade jag som en tok. När jag var riktigt avslappnad hände det till och med att jag somnade under den korta stunden av avslappning. Vår ledare sa att det var bra att vi gäspade för det var ett tecken på att det hände en massa i kroppen. Exakt vad som hände i kroppen har jag ingen koll på, men den där stunden av avslappning var helt ljuvlig och det kändes helt ok att gäspa en massa efteråt. Att man gäspar när man är avslappnad kan man använda som avslappningsmedel. Man kan tvinga sig till att gäspa för att på så vis slappna av i kroppen. När man ser någon annan människa gäspa så gäspar man gärna själv. Ibland kan det räcka med att man pratar om att gäspa, eller som i mitt fall just nu, skriver/tänker på att gäspa så känner jag hur gäsparna kommer smygande. Att gäspa under till exempel ett möte är inte en förolämpning mot den som håller i mötet utan bara ett tecken på att man känner sig avslappnad och inte är stressad. Mera gäspar åt folket!

Mikropauser

I den där filmen om dans och rytmer i Afrika (försöker ta reda på vad den heter) så pratade dom även en del om mikroauser. Allt de gjorde gjorde de till rytmer (vilket iofs gjorde mig lite skeptisk, kan man verkligen stå och sjunga hela tiden, blir inte det jobbigt och kan man vara så glad hela tiden, men det är kanske bara jag är svensk som tycker så). Att t.ex. såga rytmiskt gjorde att de inte sågade för allt vad tygen höll tills träet var genomsågat utan man sågade i takt till musiken. Det gjorde att man fick små, korta pauser i sågandet med jämna mellanrum == mikropauser. Statisk belastning av muskler gör att man får mjölksyra och att man inte kan hålla på lika länge. Nu sågar jag väl inte i trä varje dag, men man kan ju ta mikropauser även i andra sammanhang. T.ex. kan man flytta armarna när man läser text på sin datorskärm (och vila armarna i knäna så att man får en annan ställning en kort stund), man kan fila lite på naglarna (så att man vilar fingarna om man håller på att skriva ett långt dokument på datorn). Eller så kan man ta och nynna lite på en sång när man diskar och försöka diska i takt till musiken (om man nu vill prova på the african style ;)).

Musik i bilen

Jag är en person som gillar att lyssna på musik. Just nu upplever jag musik som ett måste när jag åker kommunalt eller går på stan. Jag använder musiken som ett filter för att blockera ljud så att min stackars hjärna inte får för många, nya, intryck. Däremot så funkar det inte lika bra i bilen, speciellt inte när jag kör. När jag använde bilen varje dag för att ta mig till jobbet så lyssnade jag alltid på musik. Nu när jag kör så känner jag att jag har svårt att koncentrera mig på bilkörningen när jag lyssnar på musik. Kanske är det så att det är värre när det är musik jag inte kan texten till, jag kanske anstränger mig extra mycket på att höra texten då, men jag har inte funderat så mycket på om det är någon skillnad mellan ny och gammal musik. När jag stänger av radion så försöker jag att inte tänka: "skit vad värdelöst att jag inte kan lyssna på musik", utan att istället tänka: "vad skönt, nu får jag en lugn stund då jag kan låta tankarna vandra lite som dom vill".

Do In

Det finns en typ av självmassage som heter Do In. Det finns en del olika "rörelser" men det är två som jag har fastnat för. Den ena är en massage mellan fingrarna (mycket praktisk att ta till om man sitter på ett möte och stressar upp sig, tycker att jag blir lugnare i kroppen av den). Den andra är att trycka på olika punkter runt ögat. Klockren att ta till de dagar då man spänner pannan och det är omöjligt att slappna av.

Läs mer här:

Do In

Reaktion av massage

Oxytocin i all ära, men i bland kan det bli för mycket av det goda. Tidigare i våras gick jag till massör för första gången på länge. Jag var väldig öm i musklerna, framför allt på ryggen (de muskler där jag har haft problem att slappna av) under själva massagen. Dagen efter massagen kände jag mig helt slut. Det kändes nästan som att jag hade haft feber dagen innan. Det blev en väldigt kort dag på jobbet kan jag säga. Andra gången jag fick massage gick det mycket bättre (om jag minns rätt så var det två veckor mellan massagetillfällena). Dels var jag inte lika öm i musklerna under själva massagen, dels fick jag inte samma reaktion dagen efter. Jag råkade ut för en liknande grej när jag fick taktil massage av en tjej som utbildade sig till sjukgymnast. Dagen efter fick jag en reaktion som gjorde att jag kände mig helt utpumpad. Sjukgymnasten sa att det är mycket som sätts i gång i kroppen av en massage. Jag tror på henne.

Jobba 50%

Ja, nu har jag jobbat 50% ett par veckor och det funkar väl hyfsat. Jag märker att jag är mycket tröttare av mig nu än när jag jobbade 25%, men vem som helst som dubblar sin arbetstid (även om man är frisk) misstänker jag skulle bli mer trött. Jag har kvar ett par symptom fortfarande: jag känner av stickningarna i kinden och har svårare att somna på kvällen. Jag borde väl gå och lägga mig tidigare, runt 21:30, så att jag hinner få min skönhetssömn, men det är inte alltid så lätt att göra det. Vissa dagar har jag svårt att läsa långa texter på jobbet, det går liksom inte in. Det är som att jag snabbläser, egentligen bara tittar på bokstäverna utan att verkligen läsa och förstå. Min teori är att det är sömnbristen som orsakar det. Sömn är helt enkelt a och o för mig. Rutinerna med att lämna på dagis, åka till jobbet och hämta på dagis (alla de tre sakerna sker iofs aldrig på en och samma dag, de dagar jag lämnar hämtar jag inte) börjar sätta sig. Jag är inte riktigt där än att jag kan göra i ordning både mig själv och sonen och åka direkt från dagis till jobbet. Istället cyklar jag till dagis med sonen, cyklar hem igen och gör mig i ordning i lugn och ro och sen tar jag mig till jobbet. Jag är för trött på morgnarna för att gå upp i sån tid att jag ska hinna gör i ordning oss båda utan att få ont om tid. Jag tror jag kommer skjuta upp det lite till hösten, när jag går upp mer i tid börjar det bli aktuellt att åka direkt från dagis till jobbet, för att inte förlora för mycket tid och således komma hem sent (vet inte om det klassas som optimering av tid, får fundera på det).

Beröring

Beröring frigör Oxytocin - ett hormon bland annat gör att mängden kortisol i kroppen minskar, pulsen och blodtryck sänks, matsmältningen förbättras, toleransen för smärta ökar och immunförsvaret stärks. Det är helt enkelt ett hormon som gör att du mår bättre och stressen minskar. Jag läser en bok som heter "Barn och stress". I den boken skrivs det bland annat om barn på en förskola i Argentina, där de flesta barn är gatubarn, som en gång i veckan får besök av en dam som gör yoga med dom. Så fort damen visar sig så blir barnen lugna och förväntansfulla. I slutet av yogapasset så berör hon vart och ett av barnen. Varje barn blir sett. Jag tror att det kan vara likadant med vuxna. Nu sägar jag inte att man ska gå runt och tafsa på varenda människa man ser. Däremot tror jag att vi kanske skulle kunna bli bättre på att våga röra och beröra varandra. Att bli sedd och bekräftad är något som en typ A-person gärna vill. Beröring i sig löser inte problemet, man måste själv förändra sig till att bli en typ B, men att bli berörd kanske skulle minska ner behovet av att jobba hårdare för att bli sedd och bekräftad.

Vicka på rumpan

Jag har sett en norsk film som handlade om hur vi här uppe i norden (de visade väl förmodligen mest bilder från Norge) går så stelt och jämförde med hur, framförallt, afrikanska kvinnor rör sig. Jag har problem med att jag är stel i rygg och skuldror så jag tänkte, äh jag provar att gå som dom gör. Det kändes lite fånigt att gå och vicka på rumpan hela tiden, men vilken skillnad det gjorde. Helt plötsligt kunde mina muskler runt ryggraden slappna av. En annan fördel med att gå och vicka på rumpan är att man inte kan gå så fort när man gör det, hastigheten blir liksom självreglerande.

Handla mat och få det hemkört

Eftersom jag är känslig för mycket intryck (både syn och hörsel) så är det rätt tufft att åka till t.ex. Coop Forum och storshoppa. Dels finns det ett väldigt stort utbud av varor (vilket i och för sig är trevligt), vilket gör att min blick hela tiden får lov att svepa över alla hyllor för att hinna rätt sak == mycket synintryck. Sen är det ju oftast högt i tak och rätt många andra där och handlar samtidigt == rätt hög ljudnivå == mycket hörselintryck. Summan blir att jag blir jättetrött efter en sån utflykt, speciellt om sonen är med och ska hållas ordning på samtidigt. Lösningen heter NetExtra. Hur smidigt som helst. Jag gör en matlista för en vecka, skriver shoppinglista, lägger en beställning på nätet och sen får jag det hemkört (för en liten summa naturligtvis). Underlättar vardagslivet enormt.

Tillbaka

Nu gör jag ett nytt försök med att posta på den här bloggen. Risken är att jag dippar igen och känner att jag vill lägga ner bloggen, men som det känns nu kan det här nog funka. Det finns fortfarande en del saker som poppar upp och som jag vill ventilera.

Nuet

Ända sen jag skrev klart min förra post så har jag funderat på om det egentligen är en emotsägelse. Jag vill nog egentligen att allt ska hända nu på en gång, jag har otroligt kort tålamod med saker. Helst vill jag att jag ska vara klar innan jag ens har börjat. Problemet jag har är att jag har svårt att njuta av nuet. Jag har svårt att uppskatta saker, blommornas doft, fåglarnas kvitter, lugn och ro. Jag inser att jag behöver jobba rätt så mycket med det här. Det kanske låter lite märkligt men jag övar faktiskt lite på det genom att spela ett bilspel. Just nu så håller jag på med "Cars" (ja, jag gillar att spela barnspel). Banan jag höll på med igår gick ut på att välta traktorer, och man måste passa sig så att inte skördetröskan upptäcker en. Det är rätt så stressande (det går på tid) och det är lite klurigt faktiskt (eftersom jag inte är 9 år längre och snabb som en iller på att lära mig ett spel). Jag har redan klarat av hela spelet (dvs vunnit hela Piston Cupen), men nu är jag på jakt efter alla pokaler som man kan vinna i spelet. Att jaga rätt på alla pokaler är en del av min träning. Att inte bara släppa spelet för att jag vunnit sista tävlingen utan verkligen låta det ta tid och hitta alla nedrans vykort som gömt sig över hela spelet. Tålamod är en dygd.

Emotsägelse

Jag är ju rätt trött på att inte orka något i nuet. Att behöva vänta in framtiden känns rätt jobbigt, jag vill kunna göra saker nu - inte om två år. Jag vill leva nu, inte sen. Samtidigt så har jag svårt att befinna mig i nuet. Jag kan vila "sen", jag ska bara göra det här först. Jag har läst att barn som klarar av att behärska sin spontantitet är barn som oftast har lättare att stå emot stress. Till exempel att inte få en belöning på en gång utan kunna vänta på den. Jag har jättesvårt för att vänta på sånt, jag vill ha det NU. Vem vet vad som händer, sen kanske aldrig händer och då har jag ju gått miste om belöningen. Jag känner att jag behöver fundera lite mer på varför jag har så svårt för att leva i nuet samtidigt som jag vill att allt ska hända nu.