Nu är det ju inte bara på jobbet som man kan känna stress. Om man är en person som stressar på jobbet är risken rätt stor att man stressar även hemma. Det finns säkert massor med saker man kan jobba med för att låta bli att stressa upp sig hemma, jag tänkte ge mig på att lista en del grejer.
Utan inbördes ordning:
* Sluta städa. Om du är en perfektionist som tycker att hemmet måste vara dammfritt hela tiden så lär du knappast hinna med något annat än att städa hela tiden. Om ingen är akut allergisk mot kvalster så går det att städa mindre frekvent. Om man bor i ett hus (eller lägenhet för den delen) med två plan så kan man städa en våning per vecka.
* Påbörja inga nya projekt. Om du känner dig allmänt speedad så tjänar du inte på att börja bygga altan, lekstuga, bygga blomrabatt, påbörja en mur, asfaltera uppfarten, bygga om hemma eller nåt annat. Även om du planerar att leja ut jobbet till någon snickare/målare så kommer själva projektet att ta mer tid och kraft från dig än vad du tror.
* Släpp på underhållet. Egentligen samma grej som med dammsugning. Du behöver kanske inte olja altanen, olja utemöblerna eller liknande just den här våren/sommaren/hösten. Om risken är att träet ruttnar, låt det då göra det och köp nytt nästa vår/sommar.
* Spendera mycket tid i naturen. Om den enda motion du orkar företa dig är promenader, lägg då promenaderna förslagsvis i en park eller i en skog. Eller ta en filt och sätt dig i en park. Naturen är avstressande. Lyssna på fåglarna och lukta på blommorna. Bli lite mera Ferdinand helt enkelt :).
* Låt bli att planera in jätteresan under semestern. Det tar energi och kraft att synka flyg/hotell, packa resväska, checka in, vänta på flyplatsen, sitta länge i ett plan och så vidare. Det kommer att komma en tid då du orkar det, men just nu kanske du hellre ska stanna på hemmaplan och göra ingenting.
* Ät i samma takt som ett barn. Kan vara lite grann av en utmaning, beroende på hur lååååångsamt barnet äter. Ibland kan det bli en tugga var femte minut, ibland kan det gå lite snabbare. Allt beroende på hunger och den mat som erbjuds.
* Gå i samma takt som ett barn. Kan också vara en utmaning. Ibland kan det vara små, små myrsteg och då gäller det att andas djupt och intala sig själv att man inte har en tid att passa.
Sunday, May 27, 2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment