Energislukande

Jag märkt mer och mer att viljan att vara till lags och viljan att hjälpa till drar väldigt mycket energi. När min son har krångel med sin cykel till exempel så känner jag hur jag spänner mig i hela kroppen och får jobba stenhårt för att bemästra min impuls med att direkt hjälpa honom med cykeln. Jag vill hela tiden jämna till hans väg (i allt han gör, inte bara när han cyklar) så att han inte blir frustrerad, arg eller ledsen. När det är frågan om att få glass eller fika är även där min första impuls att ge honom det han ber om. Att hela tiden göra avvägningar om jag ska hjälpa till eller inte, om han ska få det han ber om eller inte är rätt så energikrävande faktiskt. Att gå och handla med honom i en affär är också energislukande. Att leta efter det jag ska handla samtidigt som jag försöker se till så att han inte river hela stället, eller springer runt, eller pratar för högt gör att jag blir alldeles trött och yr i huvudet. Jag hade en period när jag försökte "passa på" att åka och handla saker direkt efter att ha hämtat på dagis, men det har jag slutat med. Dels är jag alldeles för trött efter jobbet för att orka, dels är det alldeles för tröttande att vara och shoppa själv med honom. Jag tänker fortfarande alldeles för mycket på vad andra tycker och tänker om mig och hur jag är som förälder, framför allt när jag är i affär.