Emotsägelse

Jag är ju rätt trött på att inte orka något i nuet. Att behöva vänta in framtiden känns rätt jobbigt, jag vill kunna göra saker nu - inte om två år. Jag vill leva nu, inte sen. Samtidigt så har jag svårt att befinna mig i nuet. Jag kan vila "sen", jag ska bara göra det här först. Jag har läst att barn som klarar av att behärska sin spontantitet är barn som oftast har lättare att stå emot stress. Till exempel att inte få en belöning på en gång utan kunna vänta på den. Jag har jättesvårt för att vänta på sånt, jag vill ha det NU. Vem vet vad som händer, sen kanske aldrig händer och då har jag ju gått miste om belöningen. Jag känner att jag behöver fundera lite mer på varför jag har så svårt för att leva i nuet samtidigt som jag vill att allt ska hända nu.