Andning, tanke, rörelse

Det var först i höstas när jag fick lära mig att fokusera på andning, tänka på det jag skulle göra och sedan göra själva rörelsen som jag blev uppmärksam på hur mycket man kan spänna sin kropp. Till exempel när man torkar av bordet, diskar stekpannan eller torkar golvet. Istället för att njuta av hur fint det blir så spände jag hela min kropp när jag torkade bordet och torkade nästan med frenesi bara för att bli färdig med det så fort som möjligt. Ibland kan man behöva gno lite extra på en fläck som inte försvinner, men ofta så räcker det med att torka bordet med en långsam och mjuk rörelse. Första gången jag gjorde så blev jag förvånad över vilken skillnad i muskelspänning det blev när jag tänkte på vad jag gjorde istället för att börja fundera på vad jag skulle göra när jag var klar med att torka av bordet. Andningen ska förstås vara djupt nere i magen och helst i fas med din armrörelse (så att man inte andas för fort och ytligt). Jag antar att det är ett sätt vara landa mera i nuet istället för att hela tiden spurta framåt så fort som möjligt. Det är lite samma sak som med att steka baconen, det är rätt skönt att slappna av i det man gör (även om man kanske inte hinner bli så värst filosofisk när man torkar ett bord). Att inte hela tiden försöka slå nytt världsrekord i hur fort en stekpanna kan bli ren är rätt skönt. Saker och ting får ta den tid det tar.