När jag väl hade insett att jag behövde hjälp och hamnade på utredning hos Stressmottagningen fick jag rådet att söka upp en sjukgymnast i väntan på att jag skulle få hjälp hos Stressmottagningen. Sjukgymnasten tittade på min hållning (jag stod väldigt framåtlutad när jag stod upprätt) och vi pratade om var jag kände mig spänd. Sedan fick jag hjälp att lära mig att både stå och sitta mera upprätt, detta för att kunna slappna av i musklerna. Jag visste att jag var spänd i axlar och skuldror (och även benen när jag körde bil), men inte att jag hela tiden spände musklerna runt mina knän när jag stod upp. Efter att ha lärt mig att stå upprätt så kunde jag till slut slappna av i mina ben och det gjorde en otrolig skillnad.
Man skulle kanske kunna dela in avslappningen i tre faser:
1) Först och acceptera att man är spänd
2) Lära sig att slappna av i de spända musklerna
3) Lära sig vara mer avslappnad än spänd
Det är ungefär ett år sen jag gick till sjukgymnasten första gången, och jag spänner mig fortfarande mer än jag är avslappnad.
Thursday, February 8, 2007
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment