Filosofera till stekt bacon

Idag kom jag på mig själv med att göra två saker på en gång. Två inte alltför komplicerade saker kan man tycka, men ändå. Samtidigt som jag stekte bacon "passade jag på" att tömma diskmaskinen. Jag kände att jag började bli sådär trött i huvudet som jag blir när jag anstränger hjärnan för mycket. Det tog emot lite att sluta plocka ur diskmaskinen. Jag tänkte att det inte är någon partikelfysik eller hög matematik jag pysslade med samtidigt som jag stekte baconen. Jag borde väl kunna göra två så pass enkla saker samtidigt. Icke. Till slut skärpte jag till mig och ägnade mig bara åt baconen. Efter en liten stund kände jag hur hjärnan slutade gå på högvarv och jag kom på mig själv med att tycka att det var rätt skönt att stå där och titta på baconen och bara behöva fundera på om de var lagom knapriga eller inte. Samtidigt som jag övade på att bara göra en sak i taget övade jag mig på att inte racka ner på mig själv för att jag "bara" klarade av en sak i taget (att inte inte längre är en sån som kan hålla 10 bollar i luften, med höger hand). Så på så vis kan man säga att jag gjorde två saker samtidigt ändå. Frågan dyker då upp, hur ska jag begränsa mig när jag övar på att göra bara en sak i taget. Ska jag tillåta mig själv att samtidigt öva på att inte racka ner på mig själv? Eller ska jag skjuta upp det på framtiden? Jag får ju påminna mig med vissa intervall om att jag inte får göra fler saker och med andra intervall att jag inte är mindre värd för att jag "bara" gör en sak i taget. Det är inte "bara" en sak i taget. En sak i taget är helt ok. I just det här specifika fallet tillåter jag mig själv att öva på att göra en sak i taget och öva på att inte racka ner på mig själv parallellt.