Motion

När man är på föreläsningar om stress så kan man få lära sig att motion är bra för att förebygga stress. När man väl har smällt in i väggen så är det försent att börja ge sig ut på långa löparrundor i skogen. Det kan vara så illa att man knappt orkar gå runt kvarteret där man bor. Dels kan det vara så att man inte orkar fysiskt (vissa dagar är det jobbigt nog att ta sig från soffan ut till köket, det kan vara tillräckligt för att höja hjärtfrekvensen), dels kan det vara så att man mentalt inte orkar. Att känna efter hur man mår är otroligt viktigt. Det är i det här läget dumt att sätta upp som mål att ta en promenad på två timmar i rask takt varje dag, risken är att man blir otroligt besviken frustrerad och dömer sig själv hårt när man inte orkar med det. Risken är då att promenaden bidrar till att man mår mentalt sämre, när en av fördelarna med en promenad är att man faktiskt kan må bättre av lite sol på kinderna och vind i håret. Att från sin omgivning höra att träning är bra mot stress, och det är säkert i all välmening som det sägs, kan kännas frustrerande. Man orkar faktiskt inte träna. Om man har kort på gym och har gått på spinning/aerobics/yoga/pilates kan bara själva stressen att ha en tid att passa vara jobbigt. Bara det faktum att man har ett kort som man inte utnyttjar kan vara stressande. Så jag har faktiskt bestämt mig för att inte förnya mitt kort (det gick ut nu i januari). Jag kommer "bara" att göra Qi Gong, yoga, mediation och promenader den närmaste tiden. Att ta det beslutet kändes som en lättnad. Jag prioriterar mig själv och mitt välmående när det passar mig och i den mängd/takt jag själv känner för.