Tänka svart eller vitt

Att tänka svart eller vitt (eller binärt om man så vill) är att tänka att antingen så har man lyckats eller så har man misslyckats. Antingen är man perfekt eller så är man värdelös. Man bedömer både sig själv och andra enligt denna skala. Risken är att man faller ner i en spiral när man tänker så här. Exempel: Om jag tycker att jag är en misslyckad människa så minskar kanske mitt självförtroende vilket kan leda till att jag presterar mindre bra t.ex. på jobbet. Detta i sin tur leder till ännu mindre självförtroende osv osv osv. Jag har tänkt svart eller vitt i väldigt många situationer. När jag tycker att jag inte har lyckats göra en sak helt perfekt så har jag tyckt att resultatet har blivit helt värdelöst. Samtidigt har jag trott att alla andra har tyckt att resultatet blev värdelöst. Eftersom jag lider av prestationsbaserad självkänsla så leder det till att när mina resulatat är värdelösa så är även jag värdelös. Så då måste ju alla tycka att jag är helt värdelös. Eller? Eftersom jag inte vill göra saker som är annat än perfekta har det lett till att jag har suttit och jobbat med saker alldeles för länge. Jag har inte haft en uppfattning om vad "lagom bra" är för något.

Det här är något som jag jobbar med väldigt mycket på jobbet just nu. Det är min chef som bestämmer när mina arbetsuppgifter är lagom bra utförda så att jag kan gå vidare med nästa sak. Annars hade jag förmodligen suttit hur länge som helst med dom (saker går ju alltid att förbättra). Det är skönt att få en känsla av vad andra tycker är lagom bra, och att saker inte är helt värdelösa om de inte är absolut perfekta. En annan sak jag jobbar med är att sluta tro att jag är värdelös bara för att jag råkar göra en sak som är mindre bra. Vad jag är är helt separerat från vad jag gör.