Utan armbandsur

Jag har gjort en intressant upptäckt. Batteriet i mitt armbandsur tog slut för ett par månader sen. Av lathet struntade jag i att byta batteriet. Jag trodde inte att jag tittade på klockan så ofta som jag faktiskt gjorde. Det blev väldigt tydligt när jag allt som oftast tittade på min arm bara för att komma ihåg att jag inte hade någon klocka där längre. Nu bojkottade jag inte tiden helt, istället använde jag min mobiltelefon, datorn eller andra klockor i min närhet. Eftersom det är lite bökigt att rota fram mobilen ur handväskan blev det inte av att titta lika ofta på klockan. Nu när jag har bytt batteriet och åter har klockan på min arm försöker jag låta bli att få samma beroende av att använda den. Efter tiden utan klocka upplever jag det som att jag har släppt lite på det här med att komma i tid. Det känns lättare att komma lite sent till dagis på morgonen, världen går inte under för det, jag är inte en sämre mamma för det. Det har hjälpt mig att stressa mindre när vi gör oss i ordning för att åka till dagis. Jag är mindre tjatig på sonen för att han inte gör i ordning sig i det tempot jag tycker han "borde" ha. Det är skönt att slippa det stresspåslag på morgonen som jag tidigare hade. Jag tror att jag använde min klocka för att ha kontroll på min tillvaro. Jag var tvungen att veta hela tiden vad klockan var. Eftersom jag hela tiden hade koll på det ökade min stress över att jag inte hann med så mycket som jag ville. Förhoppningsvis kan jag nu låta min klocka vara det smycke jag hela tiden hävdat att det är, och inte ett stressmoment.