Orealistiska mål

Att säga att man måste göra si, eller jag borde ha gjort så gör att man lätt blir besviken när man inte når upp till sina mål. Om man dessutom är hård mot sig själv när man inte når målen så leder orealistiska mål till att man ofta går omkring och är missnöjd med sig själv. Om man dessutom sätter samma krav på andra som på sig själv (de borde ju förstå att man ska vika kläderna så här, de borde ju förstå att det är dags att dammsuga/tvätta/plocka ur diskmaskinen) gör att man ofta går omkring och är missnöjd, sur och besviken på alla i sin närhet för att de inte når upp till de mål man har satt upp (som de kanske inte ens är medvetna om). När jag var hemma och var mammaledig kände jag att det måste vara perfekt städat och undanplockat i köket när jag fick besök. Helst skulle jag även laga all mat till lillgrabben (istället för den praktiska burkmaten), använda tygblöjor och en massa andra grejer) för att vara den "perfekta mamman". Så när jag hade besök hemma och jag tyckte att det inte perfekt städat så kände jag mig slarvig och antog att besökaren tyckte att jag var slarvig, lat och en dålig mamma. Nu försöker jag istället tänka "det vore trevligt om tvätten blev vikt, det vore trevligt om det blev våttorkat hemma", jag skulle vilja hinna med att dammsuga en gång i veckan". Om jag börjar tänka att "någon borde ju förstå att diskmaskinen borde tömmas" så försöker jag släppa det, inte börja plocka ur diskmaskinen själv utan helt enkelt vänta ut att diskmaskinen blir tömd. Det är ju faktiskt oftast jag som först känner att diskmaskinen ska tömmas/tvätten tvättas/tvätten hängas/huset dammsugas/fönstren putsas. Om jag skulle ta tag i alla såna grejer så fort jag kom på dom skulle jag inte hinna med något annat. Jag skulle inte hinna andas, sätta mig i soffa med en kopp the och läsa en bok. Ingen som helst tid för återhämtning alls. För allt sånt kommer ju att behöva göras igen och igen och igen.... Bättre att koppla av först och sen ta tag i en av de sakerna, ifall nu inte diskmaskinen har tömts av sig själv ;).

Jag vill poängtera att jag långifrån gör allt här hemma. Jag skulle säga att vi är rätt så jämställda på den fronten. Det är bara det att jag är snabbare på att tycka att saker "borde" tas tag i.