Var sak har sin tid

Man kan tycka att det är enkelt att göra en sak i taget. Eller så kan man tycka att det är skitsvårt att "bara" gör en sak i taget. Man kan t.ex. prata i telefon och sopa köksgolvet samtidigt, gå i trappa och fippla med iPoden, promenera och skicka SMS, måtta kaffe till kaffepannan och samtidigt tänka på annat (så att man till slut inte har en aning om hur mycket vatten och kaffe man har öst i), läsa tidning och lyssna på någon som pratar med en, sortera tvätten samtidigt som man steker något på spisen (det går ju faktiskt att springa mellan kök och tvättstuga), stryka/sortera tvätt och se på tv, laga mat och prata i telefon. För visst är det så att man blir mer effektiv om man gör flera saker på en gång??? Eller kan det vara så att man inte riktigt lever i nuet när man gör två (eller fler) saker på en gång?

När jag skulle börja träna på att bara göra en sak i taget var det jättesvårt att "bara" stå och steka pytt i panna. Jag fick påminna mig flera gånger om att faktiskt stå kvar vid spisen. Jag har upptäckt att saker som jag förut gjorde utan att tänka på det nu för tiden kan vara rätt ansträngande. Som att gå i en trappa och fippla med iPoden samtidigt. Jag måste koncentrera mig på trappstegen, annars skulle jag falla handlöst. Att göra två saker samtidigt för många gånger under en dag är väldigt tröttsamt och stjäl mycket av min energi. Så jag jobbar på att tillåta mig själv att "bara" göra en sak i taget, och att känna mig NÖJD med det. Det är inte lätt, och att hela tiden behöva påminna sig om att göra en sak i taget stjäl också energi av mig. Jag inser att jag under lång tid har övat upp mig på att göra så många saker som möjligt samtidigt, så det lär ta lika lång tid att lära mig att bara göra en sak i taget. Så det får ta tid. Även om det är fruktansvärt frustrerande att inte kunna det på en gång, nu när jag väl har bestämt mig för det. För hur svårt kan det vara?