Sluta gå mot rött

Jag har slutat att gå mot rött ljus. Förut hade jag förmodligen som sport att hinna över gatan även om den gröna gubben hade börjat att blinka. Nu står jag istället lugnt och väntar på att det ska slå om till grönt (och om det har börjat att blinka grönt så stannar jag). OK, ibland fuskar jag, men jag försöker att hålla på det här när jag är inne i city och promenerar. Det är rätt fascinerande att stå där och titta på alla andra som skyndar för att komma över gatan. Att stå och vänta på grönt ljus ger mig en möjlighet att stå på stället och slappna av i musklerna. En möjlighet att hamna i balans och bara vila lite mitt i allt. Om jag har har gått lite för fort så märker jag då att jag är lite mer spänd i kroppen än vad jag är när jag håller lagom promenadtempo (lagom == så fort att jag inte spänner mig i hela kroppen och försöker komma fram så fort det bara går). Det är skönt att känna skillnaden, det är skönt att känna att jag kan slappna av i kroppen. Att stå stilla en stund kan göra att jag hinner med att uppfatta saker på ett annat sätt, jag skyndar inte bara förbi allt. Jag känner mig lite mer närvarande i nuet.