Orealistiska mål och sv/v

Att vara en person som både sätter upp orealistiska mål och även har lätt för att tänka i svart eller vitt är rätt jobbigt. Man går mest omkring och är negativ till allt man gör (eftersom man väldigt sällan når upp till sina högt satta mål).

* Jag måste ha alla rätt på provet - annars är jag trög och korkad
* Jag måste göra den här uppgiften snabbare än vad jag gjorde sist - annars är jag inte bättre än förut (dvs jag har blivit värdelös. Att göra liknande uppgift lika snabbt eller långsammare än tidigare går inte alls för sig)
* Jag måste göra mitt jobb perfekt - annars tycker alla att jag är oduglig och börjar prata bakom min rygg om mig
* Jag måste alltid ha rätt svar (och helst ha hunnit tänka ut alla eventuella följdfrågor och svar på de) - annars kan jag ingenting och är helt misslyckad
* Jag måste springa min löparslinga snabbare än sist - annars har jag fått sämre kondition och är på väg att bli slapp och slö
* Jag borde kunna göra fler saker parallellt idag än vad jag kunde för en månad sen - annars har jag blivit värdelös

Jag har alltid satt kraven lite högre på mig själv hela tiden, att göra saker snabbare, fortare och bättre. Om jag någon gång har lyckats nå upp till mitt mål så slår en annan irrationell föreställning in (jag vände positivt till negativt och tänker att "det var bara tur den här gången, det går säkert inte lika bra nästa gång). En rätt stor del av mitt liv har jag alltså gått omkring och tänkt negativa tankar om mig själv och inte känt mig nöjd. Just nu jobbar jag med att försöka lära mig skillnad på det jag är och det jag gör. Att lära mig att jag kan göra saker som kanske är mindre bra utan att jag för den skulle är mindre värd som person. Samma sak gäller andra människor, att lära mig att inte döma andra lika hårt. Även om jag tenderar att vara mer förlåtande mot andra (av någon outgrundlig anledning tycker jag att andra har mer rätt att "misslyckas" än vad jag har, jag har inte riktigt kommit på varför jag tycker att andra har den rätten med inte jag). Jag tycker det är svårt att inte hela tiden jämföra mig med andra och mig själv. Det gör att jag har svårt att prova på nya saker (eftersom jag vill kunna saker perfekt från början för att slippa riskera bli skrattat åt/få kommentarer/riskera att göra bort mig).