Stå still i rulltrappan

I ett led att inte stressa mig fram genom tillvaron har jag bestämt mig för att inte gå i rulltrappan. Naturligtvis tillåter jag mig själv att avvika från den regeln om det absolut skulle krävas (utan att racka ner på mig själv för det). Om man går i rulltrappan så går det ju fortare att ta sig fram, så då skulle jag ju kunna hinna med tunnelbanetåget som står på perrongen nu. Då skulle jag slippa slösa bort 3 minuter av mitt liv på att stå och vänta på nästa tåg. Det är inte hela världen att stå och vänta på nästa tåg i 3 eller 5 minuter. Om jag nu verkligen vill gå i rulltrappan (för att få mer av den dagliga motion som man "måste" hinna med) så tar jag trappan istället. Om jag nu skulle missa det där tåget så använder jag de där minuterna till att reflektera över dagen, kanske hinna fundera på en present som ska inhandlas eller något annat där man kan behöva lite tid för sig själv för att fundera igenom saken. Lite egen tid helt enkelt. Sån tid behövs faktiskt (tycker jag), det är så himla svårt att unna sig själv det bara.